har hela dagen idag hetsat upp mig själv kring en viss grej som jag ältat och ältat i oändlighet med asta. obs mkt positiv grej som frambringar lyckokänslor osv. men ändå, rätt onödigt tema kan tyckas.
särskilt nu ikväll
har precis läst ett mail som lite ställer allt på ända. ett jättehemskt mail och jag vet inte hur jag ska hantera allt det här. jag har visserligen ställt upp som frivillig, men alla har lagt över sina liv i mina händer. vet inte vad jag ska göra
nu när det här med ärlighet äntligen är out in the open (men mindre här) funderar jag på att skriva ett brutalt ärligt mail tillbaka, även om det innefattar att en del får höra det dom aldrig ville höra eller hade minsta aning om. det kanske är på tiden nu. att göra det kravbundna villkorslöst.
det känns som att jag växt 10 år de senaste månaderna
erkänner massa saker om förr och om hur saker verkligen är
Tuesday, November 17, 2009
dilemmat
tråkigt att den här bloggen måste bli mindre privat. min förebild var alltid slak_indiekille på skunk som iaf då var totalt ärlig (självutlämnande). now it turns out ive been hijacked och jag vet inte om jag ska fortsätta. kanske på annan plats. men gillar ju det här.
men det blir tråkigt att bara skriva i gåtor hela tiden.
förut lämnade jag väl ute sånt som var olagligt eller omoraliskt eller för vulgärt eller hälsomässigt tvivelaktigt, men kunde ändå skriva om relationer av alla slag.
kanske beror det på att jag nu bor i sverige där varje ansikte är ett känt sådant. i london kunde jag ju vara anonym nästa vecka om jag så skulle vilja, dessutom är det mycket otroligt att någon som läser här skulle ha nån form av connection till de berörda.
nu märker jag att jag dels måste dölja mer av mig själv, vill inte sabba mitt verkliga ansikte utåt med allt detta skräp. dels kan jag inte skriva fritt om möten händelser eller folk eftersom folk tydligen lägger ihop två och två på ett obehagligt sätt.
för att göra en lång historia kort: jag kan inte skriva nåt om folk runtomkring mig!!
tex. om jag träffat den och den och sen skriver nåt taskigt eller bittert kommer folk genast börja dra slutsatser. eller om jag skrivit nåt deppigt och sen agerar superglatt som vanligt orkar jag inte bli bemött med en orosrynkad panna. frustrerande. men vill liksom inte att folk ska veta allt om mig, nu när jag delvis offentliggjorts. lite om detta vet jag, lite anar jag., men tänk vad mycket jag inte vet!! det sjukaste skulle iof vara om min mamma läste det här. som att hon känner mig fast verkligen verkligen inte.
frågan är: ska jag fortsätta? men då ej tala ur skägget = boring.
önskar lite att allt va som förr
no strings attached
men det blir tråkigt att bara skriva i gåtor hela tiden.
förut lämnade jag väl ute sånt som var olagligt eller omoraliskt eller för vulgärt eller hälsomässigt tvivelaktigt, men kunde ändå skriva om relationer av alla slag.
kanske beror det på att jag nu bor i sverige där varje ansikte är ett känt sådant. i london kunde jag ju vara anonym nästa vecka om jag så skulle vilja, dessutom är det mycket otroligt att någon som läser här skulle ha nån form av connection till de berörda.
nu märker jag att jag dels måste dölja mer av mig själv, vill inte sabba mitt verkliga ansikte utåt med allt detta skräp. dels kan jag inte skriva fritt om möten händelser eller folk eftersom folk tydligen lägger ihop två och två på ett obehagligt sätt.
för att göra en lång historia kort: jag kan inte skriva nåt om folk runtomkring mig!!
tex. om jag träffat den och den och sen skriver nåt taskigt eller bittert kommer folk genast börja dra slutsatser. eller om jag skrivit nåt deppigt och sen agerar superglatt som vanligt orkar jag inte bli bemött med en orosrynkad panna. frustrerande. men vill liksom inte att folk ska veta allt om mig, nu när jag delvis offentliggjorts. lite om detta vet jag, lite anar jag., men tänk vad mycket jag inte vet!! det sjukaste skulle iof vara om min mamma läste det här. som att hon känner mig fast verkligen verkligen inte.
frågan är: ska jag fortsätta? men då ej tala ur skägget = boring.
önskar lite att allt va som förr
no strings attached
Monday, November 16, 2009
ill take you to the candy shop
haha. en rolig grej förra veckan var att jag tvingade min grupp att inleda vår veckopresentation med att spela upp videon till 50 cents candy shop. sexy ladies och blanka rumpor. alla ba eh ok normalt. obs det hade liide med saken att göra, vi höll på med varumärkesutveckling för ett godisföretag.
good life good life good life good life. good life
saknar mitt destruktiva liv lite. får liksom inga kickar längre. behöver ett quick fix nu. tar en cigg men det funkar ej
ej som förut
vill leva ansvarslöst
kommer säkert hoppa av skolan
orkar inte att tänka logiskt längre
längre än näsan räcker
vill hamna på okända ställen
ej ta hand om mig själv utan bara säga ja
jag minns när jag hade som ledmotiv i livet att säga ja till allt och särskilt allt som kändes lite farligt. bara leva vind för våg och låta livet ta mig dit det ville. tänkte att man undermedvetet alltid väljer de alternativ som ligger i linje med dit man vill komma. minns en surrealistisk konversation med min kollega ben som lite förändrade mitt liv. bröt upp med mitt ex efter 2 mån i Det Nya Landet jag tvingat den att flytta till. började istället träffa olämpliga människor och betrakta allt utifrån med spänning.
kan inte göra sånt här längre
har kommit ned
på jor'n så att säga
saknar ibland det gamla. leva på gränsen. att sätta livet på spel. tänker att folk runt omkring mig nu tror att de lever dekadent men att de inte vet vad dekadens är. går inte in närmre på det. ett sidospår är hur mycket jag saknar små saker som att röka cigg efter cigg efter annat i mitt ex ex-heroinistens soffa med hans hund homer i mitt knä. jag ville åt vuxenvärlden, han ville väl känna sig ung antar jag. även om jag verkligen enjoyade denna tid tänker jag nu att han och många andra borde tagit mer ansvar för mina hyss, sånt jag TRODDE att jag ville göra. kunde naturligtvis inte tänka klart med tanke på min ungdom. man tror så många saker när man är nyss fyllda 18. ibland blir jag lide bitter över att folk tagit utnyttjande av detta. även om båda kanske vann på detta just då, tillfredsställde varandras behov som var olika men ändå kompletterade varann. inget fel med det, men nu tänker jag bara att felet ligger i deras behov
känner mig lite äcklad faktiskt
sjukt
ej som förut
vill leva ansvarslöst
kommer säkert hoppa av skolan
orkar inte att tänka logiskt längre
längre än näsan räcker
vill hamna på okända ställen
ej ta hand om mig själv utan bara säga ja
jag minns när jag hade som ledmotiv i livet att säga ja till allt och särskilt allt som kändes lite farligt. bara leva vind för våg och låta livet ta mig dit det ville. tänkte att man undermedvetet alltid väljer de alternativ som ligger i linje med dit man vill komma. minns en surrealistisk konversation med min kollega ben som lite förändrade mitt liv. bröt upp med mitt ex efter 2 mån i Det Nya Landet jag tvingat den att flytta till. började istället träffa olämpliga människor och betrakta allt utifrån med spänning.
kan inte göra sånt här längre
har kommit ned
på jor'n så att säga
saknar ibland det gamla. leva på gränsen. att sätta livet på spel. tänker att folk runt omkring mig nu tror att de lever dekadent men att de inte vet vad dekadens är. går inte in närmre på det. ett sidospår är hur mycket jag saknar små saker som att röka cigg efter cigg efter annat i mitt ex ex-heroinistens soffa med hans hund homer i mitt knä. jag ville åt vuxenvärlden, han ville väl känna sig ung antar jag. även om jag verkligen enjoyade denna tid tänker jag nu att han och många andra borde tagit mer ansvar för mina hyss, sånt jag TRODDE att jag ville göra. kunde naturligtvis inte tänka klart med tanke på min ungdom. man tror så många saker när man är nyss fyllda 18. ibland blir jag lide bitter över att folk tagit utnyttjande av detta. även om båda kanske vann på detta just då, tillfredsställde varandras behov som var olika men ändå kompletterade varann. inget fel med det, men nu tänker jag bara att felet ligger i deras behov
känner mig lite äcklad faktiskt
sjukt
Sunday, November 15, 2009
love game II
seriöst - min flatmate.
nu har hon haft hundvalpen här i två dagar. idag har hon inte varit hemma sen i morse och lämnat hunden här helt ensam. tog mig friheten att gå ut med det lilla livet efter att hon kissat på hela köksgolvet. byggde ett koppel av två skärp etc. var orolig - jag kan väl ingenting om hundar?? fryser dom inte? hur länge kan man vara ute med dom? etc
nu gick jag precis ut i köket för att värma en pizza och "konfronterar" henne ang. hunden. dvs. klargör att man inte kan lämna en hundvalp hemma från morgon till sex på kvällen utan mat eller att nån går ut med den.
eller visst kan man inte det? kanske överreagerar, vene. har ingen erfarenhet av djur men det känns helt enkelt EJ OK.
nu har hon haft hundvalpen här i två dagar. idag har hon inte varit hemma sen i morse och lämnat hunden här helt ensam. tog mig friheten att gå ut med det lilla livet efter att hon kissat på hela köksgolvet. byggde ett koppel av två skärp etc. var orolig - jag kan väl ingenting om hundar?? fryser dom inte? hur länge kan man vara ute med dom? etc
nu gick jag precis ut i köket för att värma en pizza och "konfronterar" henne ang. hunden. dvs. klargör att man inte kan lämna en hundvalp hemma från morgon till sex på kvällen utan mat eller att nån går ut med den.
eller visst kan man inte det? kanske överreagerar, vene. har ingen erfarenhet av djur men det känns helt enkelt EJ OK.
love game
alltså vilken bra helg jag haft!
helt fantastiskt rolig och underbar på alla sätt och vis. va snygg, hade kul, dansa en liten dans. ville se ut som blonda tjejen här:
.. med cornrows och hela grejen, sen blank löshårspuff ovanpå. misslyckades dock med flätorna och körde bara på maken istället. foundation på munnen och brynpenna som läppenna did the job.
anyway
har inget att säga mer än att jag känner mig så glad. allt det praktiska jobbiga svåra försöker jag lägga åt sidan för att LEVA I NUET. och i helgen kändes det verkligen som att jag gjorde det!!
helt fantastiskt rolig och underbar på alla sätt och vis. va snygg, hade kul, dansa en liten dans. ville se ut som blonda tjejen här:
.. med cornrows och hela grejen, sen blank löshårspuff ovanpå. misslyckades dock med flätorna och körde bara på maken istället. foundation på munnen och brynpenna som läppenna did the job.
anyway
har inget att säga mer än att jag känner mig så glad. allt det praktiska jobbiga svåra försöker jag lägga åt sidan för att LEVA I NUET. och i helgen kändes det verkligen som att jag gjorde det!!
Saturday, November 14, 2009
kkkk
fatta rinte hur man nånsin ska leva sitt liv vidare
hamnar liksom alltid i tankarna på det förra
alla dom
tråkigt att inte möta sin självfrände osv
mer om det sen ppuss
hamnar liksom alltid i tankarna på det förra
alla dom
tråkigt att inte möta sin självfrände osv
mer om det sen ppuss
Subscribe to:
Posts (Atom)
